Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Poisson. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
Mariane. Hans svaghet för Arnould är ännu
likadan? Ej som han gillade er galna vurm, min herre,
- Ty rädda ville han ifrån teaterns nät Er och er
arma själ, som drages dit, dess värre - Men om man
lydt hans råd, som så förståndigt lät, Så skulle,
för att få er räddad från förvridning, Ni satts i en
pension för unge presters bildning.
Arnould. Jag vet hvad jag min far och
farfar
skyldig är;
Men att få välja sjelf mitt yrke, jag begär. Jag är
visst för försagd, att tjena i arméer, Och dock för
lätt på trå’n, att sitta bland abbéer, Nej, på en
annan sträng mitt öde redan ringt, Jag kan ej kämpa
mot min komiska instinkt, Den demon, som alltjemt
uti mitt öra ropat Om lagrar, som min far och dito
farfar hopat, Den röst, som lofvar mig på kungeris
egen scen Få ärfva deras namn, men stå på egna ben,
Och kanske inom kort till konstrivaler få dem Och
mäta mig med dem, om icke öfvergå dem.
Mariane. Men hvad din fader vill, det
vill han
med besked,
Och barnsligt är ditt hopp att kunna mäkla fred,
Jag förutser hans harm, jag anar redan stormen, När
han får se dig här - och utan uniformen - Han jagar
dig på dörrn, förr än ett ord du sagt.
o
Arnould. Så? Tror du det? Ah nej, jag är
nog
på min vakt.
Mariane. Men säg en sak ... Arnould. Hvad då?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
