Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Poisson. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Arnould. Lik mycket, om j äg fick porträttet, eller
tog, Med mig emellertid till Lille porträttet följde,
Det var min ögontröst, jag det med kyssar höljde,
Jag talade det till och salighet jag drack . . .
Raymond. För Guds skull, skona mig för slikt för-
älskadt snack! Till saken, kära du, jag önskar intet
mera!
Arnould. Då kom en landsortstrupp till Lille
att
debutera,
Der var en Delarose, en makalös aktör, Som hela
verlden snart begynte svärma för, Det var en eld,
en fart hos honom, en berusning . . .
Mariane. Gud! Hvad han hittar på!
Raymond. Bespar oss din förtjusning.
Arnould. Nåväl, han blef min vän, och jag försäkra
kan Vi kunde ej fördra att skiljas vid hvarann. Man
vet, en landsortstrupp får flacka kring beständigt,
Och när han for till Maine, så bad han mig också Att
komma efter snart. Så snart jag lyckats få Min
permission, så for jag efter, helt behändigt. Han
är mig kär som guld, och skulle han en dag Helt
oförmodadt dö, så doge äfven jag.
Raymond. Du pratar, du!
Arnould. Det är mitt allvar.
Raymond. Nej, vid Hades! Så älskade ej ens Orestes
sin Pylades.
Arnould. Jag bragte Delarose, så snart vi stött
ihop. Mitt handslag, som en vän, och mina bravorop;
Med Delarose jag åt, hos Delarose jag bodde Och åt
hans trogna bröst min kärlek jag förtrodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
