Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Familjen Poisson. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Raymond. Om jag får säga sjelf, så är den icke
illa. Och den der unge karln, han spelar den ännu?
Arnould. Det är ju hans triumf; hvad kan
man
mer begära?
Raymond. Men den är kinkig nog att spela,
på
min ära.
Arnould. Jag haft den rolen sjelf och gjort
furore.
Raymond. Du?
Nå, hur tog du dig ut i scenen under ruset? Den kan
så lätt bli plump, ställs den för bjert i ljuset,
Och pröfvar allt sin man . . .
Arnould. Vill farfar se ett prof?
Raymond. Nåja; men akta dig, min vän,
att bli
för grof, Ty jag spelt rolen sjelf, det måste du
besinna.
(sätter sig)
Men hör, på scenen är jemväl en tjensteqvinna, Som
ger replikerna; och det går aldrig an, Har man ej en
aktris . . .
o
Arnould (visar på Mariane). Ah, det blir nog
Mariane, Hon kan det utantill och har ett sådant
minne Att hon ej glömma kan hvad hon en gång har
inne. Säg - eller hur?
o
Mariane. Ahjo, jag tror nog det skall gå
... Raymond. Det är också en vers, som faller
sig så
ledigt.
Mariane. Förlåt en debutant, om det ej går så
redigt. Raymond. Var icke rädd, mitt barn,
men gå du
dristigt på. (sätter sig.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
