Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
Förstånd och skönhet - allt, som locka borde;
Men lika fruktlöst var allt hvad jag gjorde.
På slutet lofvade jag, halft på skämt,
Att smyga mig hit in, för att bestämdt
Få saken klar, som föreföll mig egen,
Ransaka flickans tankar, vara stegen,
Hvarpå han sedan kunde säkert stå
Och likaså i nödfall retirera . . .
Men fåfängt! Han vill intet höra mera.
Robert. Hur var det? Ni, herr Verner, tänkte
på Att smyga er hit in, och att probera . . .
Verner. Ja, hvarför icke? Hur det än må gå,
Så vågar jag försöket, och jag räds ej.
Robert. Men det går icke an, tro mig, min vän,
De barnen låta icke leka med sig. Jag råder er att
draga hän igen; Ty antag, att ni kommer in allenast,
Så visar man er höfligt dörren genast.
Verner. Det fruktar jag, i fall jag komme hit
Som Henning Verner; men det är ej denne, Som-gör ert
ädla herrskap sin visit, Jag vill besöka dem som herr
Brienne.
Robert (förvånad). Som herr Brienne?
Verner. Han är okänd än För dem, och de för honom
ock tills dato.
Robert. Men om ert svek blir upptäckt, käre vän,
Så väcker det skandal . . .
Verner. Min stränge Cato, Hvart enda »om» -och
»derest» har en halt Af feghet, som är allra sämst
af allt.
Robert. En skön filosofi! Nyss på minuten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
