Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
Öfversten. Vi få väl märka, Hvem som till slutet
håller bäst god min. Tro mig, hur man må fästningar
förstärka, Så falla de för mod och disciplin. En
officer, som dristigt vågar stormen, Eröfrar flickan
re’n med - uniformen.
Robert. Ja, ni har rätt, tyvärr! Man kan
berusa En oerfaren tös med litet nog: En uniform,
en plym kan henne tjusa. Men säg, herr öfverste:
kan ni med fog
- Om han är blott en grannlåtskarl, Brienne - Förtro
er dotter.åt en karl som denne,
För att få ...
Öfversten. Hvad?
Robert. Er nyck tillgodosedd?
Öfversten. Nu blir ni bitter.
Robert. Skall en slump förspilla Er dotters
välgång? Skall hon oberedd Ges åt en okänd?
Märk, det kan gå illa. Ett bättre öde föddes hon dock
till, Betänk, betänk er noga, hvad ni vill! Jag vet,
ni tvingar ej; men tvånget gömmes I öfvertalandet,
om rätt det dömes.
- Nej, blif ej ond på hvad jag säger här, Det är
som vän till huset som jag klagar. Och hvad betyder
det hvad jag begär?
Ni gör i alla fall som ni behagar. Jag måste sjunga
ut, hvad än må ske, Om jag har orätt, lär ni nog få
se. Farväl, herr öfverste! (vill gå.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
