Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
Öfversten. Ja, jag vill tro det. (till Henrietta)
Barn,,
du vet vi vänta Den unge herr Brienne snart. ..
Henrietta (afsides). O Gud!
Öfversten. Han blir nog snart bekant med
dig^
min jänta.
Men kom ihåg, han är en man af verld, Som icke blott
förstår till punkt och pricka Handtera hästen och
sitt goda svärd, Men också höfviskt jollra med en
flicka. Var nu så vänlig som du vet jag vill, Bed
honom sitta ned, sök att bereda Dig rum uti hans
tycke, och att leda Samtalet fint på eder ställning
till Hvar andra . . .
Robert (harklar sig). Hm!
Öfversten (ser pä Eolert och gör detsamma). Hm!
Men i
alla fall
Vet du nog sjelf bäst, hur du göra skall. Begynn med
vädret, eller vaktparaden, Och hvad det eljest gifs
för nytt i staden ...
Henrietta (beklämdt). Ja, pappa lilla!
Öfversten. Men gör först toilett.
Henrietta. Nej, låt mig slippa det på något sätt.
Öfversten (något häftigt). Men, kära barn,
jag säger
att det får du,
Det är ju till ditt eget gagn, förstår du; Först när
du gjort dig fin, är allt komplett, (rör som jag ber!
(Robert rycker honom i rocken; öfversten ser på Eolert
och nickar) Nå, det är synd.begära;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
