Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. I, 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Ha för det här också! (högt) Det får jag säga,
Att jag, så vidt jag känner honom, tar
För gifvet, att han allra helst vill ega
Den perla, som man honom undandrar.
Så underlig är menniskan: hon nappar
I första rummet efter det hon tappar.
Han vore icke heller värd att få
Besitta ett klenodium, som detta,
I fall han ej en gång försökte på
Att vinna det. Ty tänker jag som så,
Att det är bäst att ingenting berätta
För honom, och att saken har sin gång.
Lotta (spefullt). Och låta syster gifta sig af
tvång!
Brienne. Ursäkta! Men att gå burdus till väga
Förderfvar allt, så vidt som jag förstår; En annan
utväg lyckligtvis vi ega Och med en liten list är
segern vår.
Lotta. En list?
Brienne. Han känner icke Henrietta Och vet ej
heller, hvem af er är äldst. (till Lotta) Ger ni
er bara ut nu för den rätta En liten tid - så är er
syster frälst.
Lotta. Förträffligt! En gudomelig idé!
Henrietta. Men hvart den leder, kan jag icke se.
Lotta. Ack, kära du! Det kan ett barn begripa:
På så sätt kommer han i dubbel knipa. Ty posito,
att han tar mig för dig, Men jag ej är så lycklig och
behagar, Så retirerar han om några dagar; Men om, emot
förväntan, han för mig Får tycke . . . (häller upp).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
