Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
Jag kan ej pynta ut mitt hjertas mening. Jag hatar
omsvep. Ack, jag borde väl Se gråtmild ut, och
sucka så det hördes, Och låta er få blicka i min själ,
Till dess till slut ert hårda sinne rördes; Men -
tiden hastar; och med hvar minut Min oro stegras.
O, säg ut, säg ut!
Henrietta (med nedslagna ögon). Men har ej hon,
som hör
på er begäran,
I dag för första gången haft den äran Att se er, säg?
Och om att älska är Mer än en flygtig lek med ord,
begär Man väl med fog att hjertat först bör pröfvas?
Brienne. Min fröken, några blickar blott behöfvas
Bland goda menniskor; ett ord ibland Kan göra under
- ja, ett litet grand. Om Kains-märket på det onda
trycktes, Så glöm ej heller, att ett adelsbref Ät
älskvärdhet och fägring skrifvet blef, Som läsas kan,
hur djupt det innelycktes. - Kom jag för tidigt med
min bön, så vet, Jag tror på dessa drag af qvinlig
ära, Af qvinlig huldhet, qvinlig blygsamhet, Hvarmed
naturen vetat er beskära.
Henrietta. Ni vet: Brienne, just er egen vän,
Fått löfte om min hand.
Brienne. Jag vet det; men . . . (leende) Vi
komma nog om sams, jag och min vän.
Henrietta. Men om min far på inga vilkor vill det?
Brienne. Men kan jag hoppas, om lian jakar till
det?
Henrietta. Säg icke så! Ni känner ej min far.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
