Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 7 - Amors genistreck. II, 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Man träffar på mig ett-tu-tre här uppe, (lyssnar’)
Så der! Nu är der en på dörrn igen! (Går å nyo in
i Eoberts rum).
Åttonde Scenen.
LOTTA. VERNER (kommer ut f rån rummet till
venster).
Verner. Min bästa fröken, låt mig icke gå Förr än
ni först har svarat på den fråga, Som all min lycka
nu beror uppå.
Lotta. Ni bara skämtar! Skulle jag än våga
Att tro på Amor, är det dock en god Och gammal sed,
som bjuder att man låtsar Som om hans språk man icke
strax förstod.
Verner. Mitt språk sin ursäkt har ...
Lotta. Jag vet, ni trotsar På pappas ord.
Verner (afsides). Gud gifve det ändå!
Lotta. Men hvilken far vill väl sin dotter
tvinga? Och löften bygges ingen framtid på. Må hända
är den lyckan mycket ringa, Att få min hand; men denna
hand är min, Och ej min fars, med hans sjelfvalda
magar. Förlåt mig då, om jag ej ger mig in I blindo
på ett vågspel någonsin, I hvilket jag ...
Verner. Dock ej det minsta vågar.
Lotta. Jag ej det minsta vågar? Nå, välan! Jag
tror er. Och jag skulle kan ske foga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
