Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Brienne. Det är för djerft kan ske att supponera
...
Öfversten. Ah, hvarför det? Ni är en hygglig
man Och har med tiden hopp att avancera; Emellertid
kan ni, som många flera, Beskedligt dra er fram.
Men bör och kan Jag lofva någonting? Ni borde
finna Att det är dotter min ni först bör vinna.
Brienne., Herr öfverste, er egen dotter har
Hänskjutit hela saken till sin far.
Öfversten. Har flickan? Det var mig en lustig
qvinna! Jag tviflar att hon känner er.
Brienne. Jag var Ifrån en annan varmt
rekommenderad.
Öfversten (förvånad}. Af hvem?
Brienne. Af Robert.
Bobert. Hvad! Af mig?
Brienne. Ja visst!
Öfversten (till Bobert). Ar saken af herr Robert
arrangerad?
Brienne. Förlåt, herr öfverste, hans lilla
list! Ursäkta, om den trogna själen drifver För långt
kan ske sin vänskapsfulla ifver; Han menar det så
väl!
Öfversten. Också en vän!
Bobert. Men hör mig bara . . .
Öfversten. Jag skall höra se’n. - Och således,
herr Verner .. .
Verner (glömmer sig). Jag?
Öfversten. Jag ber, Jag talte till herr Verner ...
Verner. Ah!
C. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. II.
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
