Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Och muntligen och skriftligen han har För sonen friat,
det kan jag berätta.
Brienne (afsides}. Det vore roligt veta, om ej
detta Besatta virrvarr snart skall taga slut.
Verner (afsides). Om jag blott tordes tala!
Öfversten (till Verner). Säg rent ut, Herr
löjtnant, säg mig ärligt, om ni nännes Bestrida
Verner Lotta? Han är hennes Trolofvade, med mitt
bestämda ja, Som jag på intet sätt kan återta.
Brienne. Nu ber jag om förlåtelse! Den brud,
Som ni gaf mig, är fröken Henrietta. Det var min
mening hela tiden, detta.
Öfversten. Nu står jag icke ut mer. Ha de
sans? Han snappar vännens, vännen snappar Inans
Trolofvade, och så ... Men jag, jag finner Ej skäl
att rygga; ty en redlig mans Parol bryts ej så lätt!
(går häftigt upp och ned åt golfvet, och blir varse
Robert., som står och skrattar)
Jag tror ni skrattar?
Det gör ni rätt i. Ni tror visst ni vinner Det
lumpna vadet!
Robert. Som jag saken fattar, Är ni nog den,
som vinner det ändå.
Öfversten. Jag ?
Robert. Ja, ni har ju vunnit alla redan.
Öfversten. På hvad sätt då?
Robert. Jag tiger, jag, emedan - Som ni förut i
dag lät mig förstå - Det icke rör mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
