Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amors genistreck. II, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Öfversten. Guds död! Hvad har förmått Min herre
till det här . . .
Brienne. Bedrägeriet ?
Säg ni rent ut. Jag svarar: nödtvång blott När
jag kom hit, herr öfverste, så tyckte Jag att en
ann i huset redan gick Och spökade, som hade lånt
mitt skick, Mitt namn, min rätt och till och med
mitt rykte. - Men till min lycka, hade dock min vän
Fått lemna sin personlighet i sticket. Hvarföre jag
beslöt i ögonblicket Att straffa hans förvägenhet
med den, Och tog den på mig, - det förstås,
figurligt. Den. passade så bra och så naturligt Och
understödde snart mitt frieri Så verksamt, fast jag
kom i sista stunden, Att jag min lyckas rot kan söka
i Förvexlingen af våra namn i grunden.
Öfversten. Nu fattar jag! Men säg, hvad som kom
åt Herr Verner?
Verner. O, jag ber er lifligt, låt Min kärlek till
er fagra dotter svara På denna fråga!
Öfversten. Det må väl så vara, Men - men!
Brienne. Jag hoppas, öfversten förstår, Att en
stafett från Amor sällan går Sin väg precis rakt fram,
men gerna kröker, Och smyger och så tyst som möjligt
söker Att med intriger verka i sitt kall. Jag skulle
mycket taga fel, i fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
