Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
Henriette. Ja visst.
Armande. Men, söta du, ditt ja är ju förskräckligt
Och man kan just få ondt af någonting så äckligt.
Henriette. Kors, säg mig då: hvad kan det ha för
obehag Att gifta sig?
Armande. Ah fy!
Henriette. Hur så?
Armande. Fy, säger jag!
Att bara nämna det är synd och skam, emedan Man kan
bli röd och blek för blotta ordet redan, Det ligger
något plumpt och sårande deri För hvarje bildad själ
och städad fantasi; Och ryser du ej för det nakna
perspektivet, Som öppnar sig deri - och det för hela
lifvet?
Henriette. Ah nej, det visar mig, om jag ser
rigtigt dit,
Helt enkelt man och barn och hushållsdrift och flit,
Och det är någonting, som, hur vi det belysa, Man ej
har någon grund att rodna för och rysa.
Armande. Och vid så simpla ting du fäster nu ditt
hopp?
Henriette. Bör man ej göra det när man har vuxit
opp?
Bör man ej tänka på att egna sig som maka Åt den, man
håller af och älskas af till baka? Att knyta hjertats
band och sedan bygga bo Och lefva sina dar i menlöshet
och ro? Tror du ett sådant band ej eger sitt behag?
Armande. Min Gud! En sådan smak är
faslig
tycker jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
