Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_315_
Försöka tvinga er en liten smula, hör ni. Den, man
beror utaf, den får man fjäsa för, Och när man såsom
kär de första stegen gör, Så ställer man sig in från
allra första stunden Med husets personal, om det så
vore hunden.
Clitandre. Det må så vara, det. För Trissotin
likväl Jag sådan leda har i djupet af min själ,
Att aldrig jag derhän min värdighet kan glömma Att
fria till hans gunst med att hans verk berömma;
I den belysning de åt hans person ha gett Jag kände
gynnaren förr än jag honom sett, På hvarje sida af
hans smörja står pedanten Med all den inbilskhet,
som röjs hos dilettariten, En käckhet, som ej skäms
att taga sig en ton, En sjelfbelåtenhet med egen hög
person, En sjelfförtröstan, som, i ro för alla pilar,
I sorglös maklighet på skurna lagrar hvilar Och gör
att han sig sjelf beundrar immerfort Samt är så
hjertans nöjd med hvad han sjelf har
gjort,
Så att det namn han tror sig ha som lärd och snille
Ej med en fältmarskalks honnör han byta ville.
Henriette. Då måtte ni se djupt och ha en
öfvad
blick.
Clitandre. Jag hade till och med begrepp om mannens
skick;
Ja, af den myckna vers han kastat oss i synen Såg
jag hur han såg ut inunder ögonbrynen Och förestälde
mig så lifligt hans person, Att när jag gick förbi
en karl en dag på bron, Så slog jag vad, att det var
Trissotin, och hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
