Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. III, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
Trissotin. Jag skulle tro tvärtom. Och maken
till
sonnett Går öfver litet hvars förmåga att besörja.
o
Vadius. Ah, gubevars ifrån att skrifva sådan
smörja! Trissotin. Den är ett mästerverk,
det påstår jag
igen,
Och det är nog af? det, att jag författat den. Vadius.
Har ni? Trissotin. Just jag. Vadius. Då kan
jag knappt förklara saken.
o
Trissotin. Ah kors, jag duger ej att skrifva
er i
smaken.
Vadius. Jag var väl sannolikt för tankspridd,
tänker jag,
Och föreläsaren förfuskade ert stycke. Men nu
till min ballad, som jag tog med i dag. Trissotin.
Balladen haft sin tid, men är, uti mitt
tycke, Nu mer ett lika platt som utnött skaldeslag.
Vadius. Och ändock vinner det beundrare
beständigt. Trissotin. Det hindrar icke mig att
finna det eländigt, Vadius. Trots detta har det
sitt poetiska behag. Trissotin. Det tjusar ogement
isynnerhet pedanter. Vadius. Och ni - ni skiljer er
från era anförvandter ?
Trissotin. Ni egna lyten ger åt andra. (Alla
stiga upp.) Vadius. Ni begynt Med oförsynta ord.
Jag vexlar samma mynt.
Trissotin. Vet skäms, bläcksuddare!
Vet skäms,
abcdarius!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
