Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
363
Jag antog det gå an att eder hand begära,
Ej anande att ni så skulle ta humör,
Som om jag hade trädt er blygsamhet för nära.
Armande. Nå, efter som det ej på annat sätt står
till Och då er grobian-natur prompt mutas vill;
Då, för att ej den ed, ni svurit mig, må brytas,
Det fordras yttre band, de der lekamligt knytas; Så,
med min goda mors samtycke, får väl jag, Uppoffrande
mig sjelf, ge efter här vid lag.
Clitandre. Nu kommer det för sent; en ann
fått
platsen redan;
Och illa vore det att återvända, sedan Jag vunnit
skadestånd och fått ett vänligt skygd - I hennes
ömhet - mot er öfverdrifna dygd.
Philaminte. Beräknade ni ock mitt bifall, när ni
hade Ert nyaste parti i kikarn, som ni sade? Och säg:
föll det er in i drömmarnes minut, Att jag en brudgum
har åt Henriette förut?
Clitandre. Har ni? Och hvem är han? Nog vet
jag
sådant brukas,
Men hvad jag ber er, är, att icke förödmjukas Och att
åtminstone ni aldrig blir så sträng Att ge mig till
rival en man som Trissotin. Er smak för vittert folk,
som ligger inig i vägen, Kan aldrig bjuda mig en sämre
vederpart; Ty nog fins det en hop af qvasi-vitter
art, För hvars lofprisande vår tids smak är benägen,
Men på herr Trissotin kan ingen lurad bli, Man på det
rena är med hans skriftställen Och det på alla håll
(jag undantar Mr inne), Hvarför det alltid väckt
förundran i mitt sinne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>