Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. IV, 8 - Lärdt folk i stub. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Henriette. Jag skall uppbjuda allt för
hvad vi
hoppas på;
Men skulle jag likväl för er förlorad gå, Så fins en
tillflyktsort, der himlen sig förbarmar Och man ej
tvingas kan uti en annans armar.
Clitandre. Bevara mig ifrån att nånsin få behof
Af ett så ytterligt och tröstlöst trohetsprof!
Femte Akten.
Första Scenen. HENRIETTE. TRISSOTIN.
Henriette. För den förening, som min moder
förbereder,
Jag utbedt mig en stunds på-tu-man-hand med eder,
I hopp om att förmå min herre göra slut På allt det
missförstånd, som här har brutit ut. Klart är, att för
er sjelf ni ingalunda döljer, Att med mitt ja jemväl
en vacker hemgift följer; Men guld, hvaraf man gör
affär på andra håll, Bör för en filosof betyda jemt
upp noll, Och ert förakt för allt förgängligt gods
på jorden Bör yttra sig hos er i mer än blotta orden.
Trissotin. Det var ej det, som jag hos
er, min
fröken, såg;
Ert fagra anlete, er blick, som lifligt spelar,
Er växt, er gratie - se der de egodelar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
