Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
Chrysale. Och menar ni det är så illa fatt, Att
jag ej kan bestå som karl, jag, för min hatt?
o
Henriette. Ah jo.
Chrysale. Och att jag är till den grad slapp,
besinna I Att låta leda mig vid näsan af en qvinna?
Henriette. Visst icke.
Chrysale. Kära barn, hvad är det då för prat? Jag
tror du är befängd och rent af desperat!
Henriette. Blif icke ond, min far, jag mente ej
så
illa.
Chrysale. Min vilja måste ni ej lyda blott,
men
gilla.
Henriette. Det är ju tydligt.
Chrysale. Jag, jag sjelf, och ingen ann, Har att
befalla här.
Henriette. Som både far och man.
Chrysale. Och om min myndighet är jag förtvifladt
noga.
Henriette. Naturligt.
Chrysale. Och har rätt att om mitt barn förfoga.
Henriette. Ja visst.
Chrysale. Vår Herre sjelf gett tömmarne åt mig.
Henriette. Hvem har sagt annat?
Chrysale. Godt Och jag skall visa dig Att,
när du gifter dig, det icke är din mammas, Men din
herr pappas val, som måste prompt hörsammas.
Henriette. Det är, bedyrar jag, min innerliga lust,
Och att ni råda får är hvad jag önskar just.
Chrysale. Jag vånne hustru min försökte att
bestrida ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
