Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
381
Chrysale. Jag tål ej, att mitt barn i händerna man
spelar På en, som sneglar blott åt våra egodelar.
Philaminte. Om er förmögenhet är det visst fråga
här! Den lär ej reta stort en filosofs begär!
Chrysale. Clitandre jag ändock bestämt till man åt
henne.
Philaminte (pekar pä Trissotin). Men den, som jag
bestämt åt Henriette, är denne, Och var du säker på,
det blir som jag befalt.
Chrysale. Du för ett språk mot mig, ett
otillbörligt myndigt.
Martine. Att hustrun bjebbar mot hvad
mannen
vill, är syndigt, Rejelast blir ändock att mannen
rår i allt.
Chrysale. Bra sagdt.
Martine. Och det skall säjs, fast jag får det
betala, Att hönan låter bli att lära tuppen gala.
Chrysale. Rätt så.
Martine. Man skrattar åt den stackare till karl,
Som låter hustru sin ta törnmarne från far.
Chrysale. Det gör man.
Martine. Hade jag en inan, som modet fälde Och icke
viste ta sitt fulla husbondvälde, Jag gåfve mig ifrån
den’stackarn sarnma stund; Och hände det, att jag ej
kunde hålla mun, Men muckade emot, der det att lyda
gälde, Jag skulle icke alls förundras, om det smälde.
Chrysale. Det låter höra sig.
Martine. Och herrn har rätt, som vill Ge dotter
sin en man, som är fullt giftasgill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
