Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lärdt folk i stub. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Clitandre. Det skryter jag ej med att vara; men jag
ber Med mitt deltagande, min fru, få följa er. Att
få stå er till tjenst, är hvad jag kärast tänkt mig,
Ej blott med min person, men allt hvad lyckan skänkt
mig.
Philaminte. Min herre, jag är rörd af detta ädla
drag; Och för er trohets skull, som stått sitt prof
i dag, Ger jag er, erkänsam, min Henriette till maka.
Henriette. O nej, min mor! Jag vill - jag kan det
icke mer.
(Ull Clitandre) Förlåt mig, om jag tar mitt
gifna ord
till baka.
Clitandre. Hvad! Skall i denna stund jag få
ett
nej af er, På samma gång som jag de andras bifall
eger? ...
Henriette. Jag vet, ni är ej rik, Clitandre, som
ni säger. Vår kärleks löfte - ack! Hur var
det afundsvärdt, Då det mig utsigt gaf, att med
mitt hjerta skänka Det oberoende, som är en man så
kärt! När våra öden nu åt skilda håll sig länka,
Har jag er allt för kär, att vilja utan skäl Med vår
bedröfvelse betunga er jemväl.
Clitandre. Hvad lott som helst med er jag skulle
tacksamt vörda, Men hvilken lott som helst blir utan
er en börda.
Henriette. Så målar kärleken i sin hänförelse, Men
ånger följa kan uppå bönhörelse; Ty intet tör så snart
hängifvenheten dämpa Som att med dagligdags bekymmer
nödgas kämpa, Det händer då så lätt man skyller på
hvar ann, Att ömsesidig köld en väg till hjertat fann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
