Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Är frestad - vore icke ögat
Beslöjadt, glasigt, utan färg,
Och om ej pannan samman snögat.
En syn, som går till ben och merg
För detta tycke af fördrifvet,
Af utkyldt lif och öfvergifvet,
Som ger en sjelf en känsla af
Förgängelse och död och graf -
Ja, frestas kunde han att tveka
Och dödens herradöme neka:
Så skön, så fridsam och så mild
Är döden i sin första bild!
Och så ser Grekland ut. Den stranden
Är Greklands i bvar enda vik,
Är blid och vacker - som ett lik,
Men gräslig, ty der fattas anden.
Den döda fägringen är qvar,
Som ej med sista sucken far,
Den likfärg, som med blommor gycklar
Och friskhet än vid grafven hycklar,
Af inre lif en återglans,
Omkring en grushög en fyrverkarkrans,
Den sista glimten af en själ som fans,
En gnista af - kan ske - den himlaflamma,
Hvars skimmer ej mer värmer med detsamma.
Du luftstreck, som har alstrat fram En oförgätlig
hjeltestam, Land för odödliga bedrifter, De frias
hembygd, ärans grifter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
