Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Och stormen stämmer ner sin ton, Ung giaur, långt
förr än din passion! Jag vet ej hvem du är, och
drager Ej ense med din stam; men jag Kan spåra upp i
dina drag Hvad tiden aldrig dem betager. Så ung, m’ed
lidelsernas spår På gulblek panna, på den höga! Visst
slår du ner ditt onda öga, I farten lik en meteor,
Men är - det ser jag utan möda - En sådan, som osmanen
får Endera undfly eller döda.
Han for å stad - å stad med hast, Jag såg förvånad på
allenast; Väl kom han som en nattlig gast Och störtade
ur sigte genast, Men synen lemnade likväl Ett plågsamt
minne i min själ, Och länge tyckte sig mitt öra Den
svarta hingstens hofslag höra. Nu sporras gångarn
till den brant, Som hänger skuggande det djupa,
Så svänger han, och hufvudstupa Försvinner bakom
klippans kant. Nå ja, en flykting drar sig gerna
För ett besvärligt ögonkast, Och obedd lyser himlens
stjerna På den; som flyr i sådan hast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
