Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
Men då hans häst, som ej fick springa,
Gaf till en vrenskning skallande,
Så sjönk hans hand och fallande
Fick tag i fästet på hans klinga,
Och med hans dröm var det förbi,
Som när vi höra ugglans skri.
Så sporrade han hästens sida;
Som gälde det för lifvet rida,
Och som en uppåt vräkt jerricl
Hans fåle stegrade dervid,
Vek om en brant - och stranden skälfde
Ej mer af hofslag, och man såg
Ej mer, hur fjäderbusken hvalf de,
Och ej det trots kring munnen låg.
Det var ett ögonblick allena
Han lät araben göra halt
Och rätade på sin gestalt,
Och så fick det å nyo skena;
Men minnets vintrar hundrafallt
Han kände öfver själen fara
Uti det ögonblicket bara
Och samla i den droppen tid
Ett lif af sorg och synd och strid.
En sådan stund har knappt en ände
Och öser åralångt elände
På den, som ett bekymmer har,
Hvad månne icke han då kände,
Som på all tänkbar jemmer bar?
Den stund han vägcje i sitt sinne
Står icke till att räkna ut,
Ett pendelknäpp för tidens minne?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
