Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och glänsande som hyacint - Bland tärnorna, som
opåmint Den fagraste i henne funno - Till golfvet
hennes lockar runno Och sopade på marmorn, der Den
lilla foten sken, till färgen Långt hvitare än snön
på bergen, Förr än ur skyn den fallen är Och märken
efter mullen bär. Liksom en svan på vattnet rör sig
Såg man Cirkassiens dotter för sig, Ung Svanhvit sjelf
från Frankestan; Och soin en svan på vattenringen
Ses kråma sig och slå ined vingen, Så snart han från
sin våta ban Hör obekanta steg på backen, Så krökte
hon den hvita nacken; Och kom en sjelfkär narr,
så fick Han utan krus slå ner sin blick Inför de
strålande behagen, Så ädel var hon i sitt skick Och
i sin älskling blott betagen! Men hennes älskling,
hvem var han? Det var ej Hassan, stackars inan!
En resa Hassan plötsligt gjorde Och hade med sig tjugu
man, Beväpnade, som det sig borde, Med luntgevär och
ataghan;
<?. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
