Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Ett ödesdigert raseri.
Och klinga korsar genast klinga,
Så stålen mötas gnisslande
Och kulor komina hvisslande
Och knallarne i örat ringa
Och stridens furier gisslande
I kapp igenom dalen springa,
Soin skaptes för herdinnor mer.
Hur få de äro - ingen ger
Och ingen heller tar qvarter.
Ack, ett förälskadt par kan trycka
Hvar ann i famn af all sin själ
I öfvermåttet af sin lycka,
Men det är slappa tag likväl
Mot hatet, som med knäppta ramar
Och brottande i döden än
Sin ovän till sitt hjerta kramar
Och släpper aldrig tag igen.
Två vänner skiljas åt i nöden,
Och älskande blir tiden lång,
Men fiender, som mötts en gång,
De hålla hop i bleka döden!
Den stump, som ännu öfrig var Af sabeln, som blef
trolös äfven, Höll Hassan konvulsiviskt qvar I den
från kroppen skilda näfven; Turbanen rullade ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
