Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Och gick med dessa för att hämnas; Nu är det gjordt,
nu kan det lemnas. Jag går - men jag går ensam nu.»
På betande kameler skällan
Kring ängen pinglade och källan.
Och moder hans såg genom gallret klart
Hvar enda aftondaggens droppe
På fältet glindra underbart
Och stjernor blinkande der oppe.
»Det skymmer på - han är här snart.»
Men hon får ingen ro på verandan hellerr
Hon vägen till brantaste tornet ställer.
»Hvi dröjer han? De lärt sig traf,
Hans springare, det vill jag lofva;
Hvi sänder då brudgummen ej sin gåfva?
Har han svalnat? Har gångaren sackat af?
Så orättvis jag är! Tar tar en
Der oppe redan synlig är
Och rider utför välerfaren,
Der vägen nedåt dalen bär;
På sadelknappen gafvan blänker -
Hvarför beskylde jag hans häst
För tröghet? Men hvad huset bäst
Kan bjuda skall han ha, jag tänker.»
Vid porten steg han af, tartaren, Men kunde knappast
upprätt stå, Och modfäld var han äfven, karlen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
