Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Giauru, ett stycke av en turkisk berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Och hopa på sin sorg rnissgerning;
Men den invertes blödt en dag,
Han sköter ej om yttre slag,
Och den är liknöjd hvart det leder,
Som störtar ur en himmel neder.
Jag ser det, gubbe, att du tror
Mitt handlingssätt stå gamens nära,
Ty afsky i din uppsyn bor -
Och äfven detta får jag bära!
Som gamens väg, förödelsen
Min väg betecknat hvar jag stannat,.
Men jag af dufvan lärt ett annat:
Att dö - och kuttra blott för en.
Det är en lexa vi få taga
Af de föraktade och svaga:
Ty trasten, som bland buskar far,.
Ty svanen, som på vattnet drar,
En käresta, en enda, tar.
Och fritt må narren, som förveten
Gör gyckel af beständigheten,
Beprisa nyhetens behag,
Det unnar honom gerna jag;
Han är i hjertat och i hågen
Beklagansvärd mot svan på vågen,
Och långt, långt under flickan, som
Han öfvergaf och skräflar om.
Så skamligt har ej jag förfarit -
Leila, din ensam har jag varit
Med dygd och skuld, ined väl och ve,
Med himmel och med helvete.
Din like är ej danad vorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
