Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
På sina knän vid »Allahu» (s. 33).
»Allahu)), slutordet af muezzins upprop till bön från
det högsta galleriet på utsidan af minareten. Har
muezzin vacker röst, som ofta brukar vara fallet, så
gör det under en stilla afton ett hög-tidligare och
angenämare intryck än alla klockor i kristenheten.
Med gröna dukar hvifta de (s. 34).
Så här låter ett stycke af en turkisk stridssång:
»Jag ser - jag ser en svartögd flicka från paradiset,
hon hviftar med en duk, med en duk så grön, och
ropar ljudelig: »kom, kyss mig, ty jag älskar
dig!)) o. s. v.
Men, falske hund, med nakna knän Skall du mot Monkirs
lie hirra, Och slippa lös för att med skrän Kring
Eblis’ säte fridlös irra (s. 34).
Monkir och Nekir förhöra de aflidne; inför
dem undergår den döde en knapphändig pröfning
samt erhåller en förberedande föreställning
om osaligheten. Om svaren icke utfalla
tillfredsställande, så hissas delinqventen upp på
en lie och stötes ned igen med en glödgad klubba,
efter vederbörlig undfägnad, jemte flera andra olika
prof. Dessa englars tjenstebefattning är icke något
latmansgöra; de äro bara två, och som antalet af
hänsofne renlärige är mycket obetydligt i förhållande
till den stora hopen, så ha de alltid händerna fulla
med arbete.
Eblis är mörksens furste i Österlandet. Enligt den
arabiska gudaläran härrör dennes förnedring från hans
vägran att på den Högstes befallning böja sig för
Adam, hvilken vägran han sökte rättfärdiga dermed,
att han sjelf var danad af eterlågor, då Adam var en
skapelse af lera allenast.
Ja, som vampyr skall allra först
Din vålnad irra - - - (s. 34).
Den vidskepliga föreställningen om vampyrer ar ännu
allmänt spridd i Levanten. Jag minns huru en hel
familj uppskrämdes vid ett barns jemmerrop, som de
förestälde sig härröra från ett dylikt besök. Grekerne
nämna aldrig ordet utan fasa.
Och drypande kring mun och tänder Af
blod––––––––-(s. 35).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
