Print (PDF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Hur eldigt man mot handgemänget går,
Som mot en brud, och ej som mot en farar
Ja, hur man söker hvad pultronen skyr
Och hur der rädslan blek i synen flyr,
Man känner liksom kittlingar i blodet
Och segeraningen i bredd med modet?
Hvad gör oss döden, blott vår ovän får
På samma gång, som vi, sitt banesår?
Man somnar litet djupare allenast.
Så skummas lifvet: och när det förgår,
Stor sak om det gått långsamt eller genast!
Låt den, som efter år och krämpor trår,
Emellan lakan hanka år från år
Och rossla och få skälfvosot i nacken -
Vi ha vår sotsäng på den gröna backen,
Och då sin själ han stötvis kryster ut,
Få vi ett ryck - och dermed är det slut.
Må han i grann parad sin kista fylla
Och de, som skytt hans lif, hans graf förgylla:
Vi få en ärlig tår, vi, - och ett haf
Till svepning åt oss, likasom till graf;
Och minnet efteråt med vemod dröjer
Vid oss, der man den röda bägarn höjer;
Och skifta våra män sitt rof i tu.
När de i blod en dag ha undfått dopet,
Så blir vårt korta epitafium ropet:
»O, hvad de fallna skulle jublat nu h)
2.
Så hörde man den starka kören svälla Kring brasan,
som på stranden sprakade^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
