Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der svalka sprids af silfverkällor små.
Som lefvande ur gneisens skålar springa
Och åt den törstige sitt sile bringa.
Hvem är den der tvärviggen? Öfver strand
Och haf han spejar från sin brant, den höga,
Mot svärdet tankfullt stödd, som blir så föga
Till hvilostaf uti hans röda hand.
»Jo, det är han, ännu alltjemt allena!
Gå, Juan, gå, förklara hvad vi mena:
Han barken ser: säg Conrad, att man för
Till honom tidender, som fordra brådska:
Vi drista ej: du vet, han är en åska
När någon opåkallad honom stör.»
Ung Juan fram med deras budskap stiger
Och chefen med ett tecken tillstånd ger.
Då gå de andra fram. När han dem ser,
Han böjer lätt på hufvudet — men tiger.
»Vi bref från greken ha, från vår spion,
Som alltid vet när något är å färde;
Hans tidender för öfrigt i sitt värde,
Få vi» ... »Tyst!» bjuder han med myndig ton.
Förlägna se de bort och börja sakta
Att hviskande i smyg förtro hvar ann
Hvad han kan mumla om, och att betrakta
Hvad intryck brefvet åstadkomma kan.
Af misstro eller stolthet vänder han
— Som om han kunnat gissa deras tankar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
