Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Kan det väl annat då du borta är?
Allt hvad jag sjunger, när ej du vill dröja,
Det skall och måste ju min stämning röja
Och ekot ur mitt inre tar sig rum,
Om också sjelfva läppen vore stum!
O, mången natt här innanför altanen
Jag stormens vingar på en vindpust fäst
Och hört, när han ditt segel fylt som bäst,
Ett mullrande preludium till orkanen,
En själamessa öfver dig, som flöt
Kan ske ett lik der vilda svallet röt,
Jag ville ut och stapla nya bränder
På strandens vårdkas, så han ej till slut
Fick slockna under mindre trogna händer.
Den sista stjernan vakade jag ut —
Och ändå syntes der ej till en klut!
Hur blåsten kylde intill mergen kulen!
När dagen inbröt, hvad han tycktes mulen!
Jag såg och såg — der dök ej upp en topp
För all min gråt, min vaka och mitt hopp!
Så — framåt middag — sågs ett skepp omsider —
O ve, det strök förbi — så ett igen —
Det var då ditt, Gud vare lofvad! — Men
Nu längtar jag till mera trygga tider.
När skall du vänja dig, min älsking, vid
Ett stilla hem och huslighetens frid?
Fullt upp med skatter har du och kan sätta
Ditt hufvud under månget tak som detta.
Ej som jag sjelf för faran fruktan bär,
Jag darrar blott när jag ej har dig här,
Jag räds för hans skull, som så föga aktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
