Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men stunden hastar med bevingad häl,
Och icke tjenar det till något heller
Att göra reda för hvad färden gäller,
När slutet blir ändå ett grymt — farväl!
Om tiden tillät, kunde jag förklara —
Men var ej rädd — vi löpa ingen fara —
Och en tillräcklig styrka stannar qvar
Mot plötsligt angrepp och till långt försvar.
Fastän jag skils från dig, blir du ej ensam,
Du har din tid med tärnorna gemensam,
Och det bör trösta dig, att vi med skäl
Härnäst i trygghet kunna hvilan smaka.
Hör — Juans horn!» Det tycktes luften skaka.
»En kyss — en till — och ännu en — farväl!»
Hon slog sin arm kring honom: vid hans hjerta
Sitt ansigte den arma gömma fick:
Han nändes ej se in i denna blick,
Som nedåt stirrade i tårlös smärta:
De långa, ljusa lockarne i vild
Men skön oordning kring hans armar hängde,
Och denna barm, så full utaf hans bild,
För blodets flöde nästan vägen stängde.
Nu dånar ett signalskott: tecknet till
Att sol går ned, den han förbanna vill:
Han kramar än en gång den bleka hamnen,
Den kära, stumma, bedjande, i famnen
Och stapplande till bädden henne bär,
En blick, liksom till evigt afsked, kastar
På henne, som hans allt på jorden är —
En kyss på pannan — och på dörren hastar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
