Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gjorde alltid intryck med en köld,
Som tjenar stoltheten till flor och sköld,
En sluten kraft, ej mån om att bemärkas,
Men som kom andras fruktan att förstärkas,
En höghet i sitt väsen och sin blick,
Som höll på afstånd, men med höfviskt skick.
Med dessa medel kunde han betvinga,
Och ville han förbinda, viste han
Med några ord till sådan grad slå an,
Att hvad man ville bjuda tycktes ringa
Mot detta djupa välljud i hans röst,
Som lik en dallring gick från bröst till bröst.
Dock lät han sällan skönja detta ljufva,
Han ville icke tjusa, utan kufva,
Af groll från fordom mindre hågad för
Att vinna kärlek, än att få gehör.
Hans manskap stod der redan, honom värdigt,
Och Juan trädde fram. »Är allting färdigt?»
»Ja — ännu mer: om bord. Det väntas blott
På er, kapten.»
»Mitt svärd och min kapott.»
Sitt sabelkoppel han kring lifvet trängde
Och kappan ledigt öfver axeln hängde.
»Säg Pedro till!» Han kom och möttes af
Den nick, som Conrad blott förtrogna gaf.
»Tag detta plån, läs noga hvad jag skrifvit,
Det är ett dyrt förtroende jag gifvit:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>