Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvars dödshugg allting hopplöst nederströke.
Rökhvirflarne från flammorna i skyn
I hop med facklorna vid jordens bryn,
Hejdlösa ångestrop i kapp med tjutet,
När alla sprungo om hvar ann på slutet
Och svärden drogos, gåfvo denna fläck
Ett sken af helvetet med all dess skräck.
Bestörte sågo slafvarne åt gatan
— Från hafvet mötte eld, från stranden blod —
Och aktade ej paschan, der han stod:
De gripa denne karl? — Nej, hellre satan!
När det han såg, vardt han sin fruktan qvitt
Att öfvermannas här i deras midt,
Se’n han i förtid allt för åtlydd blifvit
Och man satt eld förr än han tecknet gifvit.
Sitt horn han skyndsamt ur gehänget drog
Och gaf en gäll signal: en stöt var nog,
Ty det kom genast svar ifrån hans granskap.
»Det kallas rappa tag, mitt tappra manskap!
Hur kunde jag betvifla deras nit
Och tro mig lemnad ensam här med flit?»
Hans arm, i stället för att längre tveka,
Lät sabeln nu i snabba cirklar leka
Och i sitt klenmod öfvermagten fann
Sig nesligt fuktlad af en enda man:
Turbaner klufna han till golfvet sträckte
Och knappt en arm sitt hufvud mer betäckte:
Seyd sjelf, som skummade af ilska, tog
Ett steg till baka jemt, fast trotsigt nog:
Han var ej feg, men tyckte oupphörligt
Motståndarn liksom växa ojemförligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
