Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så glömsk jag var! Om de nu fått förbrinna,
Det uppväckt himmelens förtrytelse!
Men nu — tätt efter mig! Ännu vi hinna
Att lätta oss från en förbrytelse.»
Re’n brakar trappan: dörren upp han spänner
Och märker knappt att golfvet sulan bränner:
Der bolmar så han storknar nära på,
Han slår sig fram från rum till rum ändå.
Man söker — finner — räddar. Allesamman
Sin väna börda bära genom flamman
Med det försynta, återhållna sätt,
Som värnlös fägring fordrar som sin rätt:
Så viste Conrad hålla dem till baka
Och göra blodbestänkta händer spaka!
Men hvem är hon, som sjelf han kraftigt tar
Och bär ur lågorna? En älskarinna
Åt honom just, hvars död han svurit har,
Seraljens drottning, och dock Seyds slafvinna!
Men Conrad fick ej tid att trösta stort
Gulnare, den sköna fånge som han gjort,
Ty på den stund som vapnen hvilat redan
Såg fienden med undran öfver allt
Förföljelsen ha instälts länge sedan
Samt ordnade sig snart och gjorde halt.
En öfverblick för Seyd å daga lade,
Hur underlägsen Conrad var, och svag,
Och han just blygdes åt ett nederlag,
Som skräck och öfverraskning vållat hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
