Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Come vedi — ancor non m’abbandona.»
Dante.
Allt ljufligare sackar solen ner
Långs åt Moreas höjder mer och mer,
Ej dunkelglödgad, som hon brukar tåga
Utför i nordanland, men eld och låga,
Förgyllande den gröna böljan, som
I klara strimmor dallrar nedanom.
Mot Idras ö och bergen på Aegina
Han småler, glädjens drott, och älskar än
På sina gamla, kära engder skina,
Der dock hans altar grusats länge se’n.
Från bergen kyssa skuggorna ditt lugna
Hafsbäcken, Salamis, ditt obetvungna;
Men dessa kammar, nyss så azurblå,
I violett och purpur öfvergå,
Och färgspel, sådana man knappt kan ana,
Beteckna gudens glada segerbana,
Till dess han, när det skymmer på till slut,
Bakom sitt Delphis klippvägg hvilar ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
