Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till ankars redan förra qvällen gått,
Men utan att de sammanträffa fått.
Hur annorlunda leken kunnat sluta,
Om Conrad väntat in det seglet blott!
Nattbrisen växte. Dagen om hon letat,
Om något likt en skeppsmast synligt blef,
Och sedan hon i gråt der uppe setat,
Till midnattsstranden henne oron dref;
Der gick hon sedan, utan att hon tänkte
På skummet ens, som öfver henne stänkte,
Och fast det kylde, slet hon sig ej lös,
Det var i hjertat som den arma frös,
Till dess hon tog sitt öde för så gifvet,
Att Conrads anblick kan ske kostat lifvet.
På sistone en skröplig farkost kom,
Hvars manskap såg sig efter henne om,
Den svårt medtagna, halft förblödda skaran,
Som knappast viste hur de undgått faran.
De tego litet hvar och ville blott
En annan skulle säga hur det gått
Med deras chef; men ingen ville börja,
De viste huru djupt hon skulle sörja.
Hon märkte strax hur det stod till, men höll
Sig stadigt upprätt, skalf ej, eller föll;
I denna späda kropp en fasthet bodde,
Som var långt spänstigare än man trodde.
Så länge det fans hopp, hur vek hon var,
När allt är ute, blir det veka qvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
