Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slafvinna sjelf, hon trott hon ömkan kände
Med Conrads enahanda slags elände;
Och derför gick hon åter blindt framåt
Sin äfventyrliga, förbjudna stråt,
Besinningen kom sedan — icke sällan
Till qvinnans sorgekalk förnämsta källan.
För Conrad mellertid var tidens gång
Enformig — ängslig — outhärdligt lång.
Att timme efter timme kunna vänta
Få lida dödens qval, och det med ränta:
Att för hvart steg, som genljöd i hans port,
Ha bödelns ankomst för sig immerfort:
Att hvarje röst, som träffade hans öra,
Kan ske den sista vore, han fick höra:
Om för en själ som hans det fruktan ges,
Han kunde lätt förvandlats till en mes;
Men tappert, som han förr var med i hetsen,
Bjöd han det yttersta ståndaktigt spetsen.
I stridens hetta och vid stormens gny
Blir aldrig tid till mycket hufvudbry;
Men sitta ensam och i fjettrar slagen
Och grubbla hela natten om, och dagen,
Se in uti sig sjelf och dröja vid
Sin lefnads felsteg, som man ej får tid
Godtgöra, fast man följderna får bära:
Att veta sista ögonblicket nära,
Med ingen vän till tröst, som vittna kan
Att man dock gick i döden som en man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
