Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men jublande motståndare allena.
Beredda att ens sista steg förklena:
Med marter för sig, dem man modigt mött
I hjertat, fast man fruktar för sitt kött,
Och vetskap om att för ett skri allenast
Få skuld för brist på mod och fasthet genast:
Stängd från ett bättre lif utaf en from
Falang, som tagit hand om himlens dom,
Samt — värre än den der förlusten — finna
Sig himlen frånryckt här, en dyrkad qvinna:
En sådan själstortyr var det man lät
Fribytarn lida, utan att förlossas;
Han bar det — till hvad fromma? Att ej krossas
Inunder slikt, är något, redan det.
En dag förflöt — och två — Gulnare blef borta —
Der gingo tre — och intet föreföll,
Men Seyd hon visst i sina giller höll,
Ty eljest Conrad kommit förr till korta;
Den fjerde dagen gick och natten kom
Med storm och gny och mörker småningom.
Der satt han ensam och på svallet hörde,
Som aldrig ditintills hans slummer störde,
Samt föll vid bruset af sitt element
Uti ett vanvett, som han aldrig känt.
Han ofta ridit på bevingad bölja
Och haft sin vällust i att henne följa,
Nu hördes hennes dån, från forna dar
Så välbekant, — men han fick stanna qvar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
