Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högt vinden tjöt, och högre hördes skrällen
Ur molnen, der de ströko öfver cellen,
Och blixten fräste vildt, i harmoni
Med Conrads väsen, gallerna förbi.
Han kröp till fönstergluggen fram, i syfte
Att laga så att det mot slutet led,
Och jernklädd hand i stilla bön han lyfte
Att en barmhertig ljungeld sloge ned;
Men hädelsen var kraftlös, som metallen,
Tordönet aftog, med de vreda svallen,
Och öfvergifven satt han der igen,
Som om han gäckats af en trolös vän!
Midnatten gått — då hördes vid den tunga,
Massiva dörren lätta steg, och unga —
En regel sköts — der vreds ett nyckel-ax —
Det var hans sköna, som han gissat strax.
Hvad än hon syndat i, så såg dock denne
En skyddande Guds engel uti henne,
Sådan asketen skådar daglig dags,
Fast hon förändrats sedan sist der inne
Och syntes blek och upprörd i sitt sinne.
Det mörka ögat angaf långt förr än
Det sades högt: »Du måste dö, min vän!
En utväg gifs, men grym för begge parter —
Och ändå finnas vida värre marter.»
»Jag ger dig samma svar du fått förut
Och ber, du goda, ej om en minut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
