Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hotade, men vill, den gamle gäcken,
För sina höga lustar ha mig qvar,
Men ledsnar han vid mig — så gapar säcken
Och våta djupet vet jag hvar jag har.
Är jag en leksak, jag, för några korta
Minuter, tills förgyllningen är borta!
Jag såg dig — fick dig kär — och nu du vet
Om en slafvinna känner tacksamhet.
Om ej mitt lif han hotat, och min ära,
— Och det är ej på lek han brukar svära —
Han kunde skonats, fastän dig jag frälst:
Nu är jag din, i stånd till hvad som helst.
Du älskar ej — och jag kan ej begära —
Nu först jag hat och kärlek sjelf fått lära —
Men kände du mig, blefve du ej skrämd
För det att österländskan lågar hämnd;
Det är din fyrbåk nu — du skall ej sakna
En farkost heller — det skall bli min sak —
Men först vi måste genom det gemak,
Der Seyd har somnat — för att aldrig vakna!»
»Gulnare — Gulnare — nu först jag ser min fräjd
Förspild, och hvilken skymf jag på mig hopat,
Seyd är min ovän, skoningslöst han sopat
Mitt folk från jorden, men i öppen fejd:
Då drog jag ut att vedergällning skipa,
Men svärd jag brukar, ej förstucken knif,
En man, som vet att skona qvinnors lif,
Kan ej på sömnen heller sig förgripa.
Ditt har jag frälst med fröjd; låt mig ej tro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
