Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han blifvit luttrad — näpst — i länkar sluten —
Trott bojan aldrig kunna blifva bruten;
Men samvetsagg och fångenskap och fejd —
I trots af intryck stundom utan hejd —
Bekommo honom mindre, än den skräcken;
Hvar åder frös inför den röda fläcken,
En liten strimma, men som inom kort
Hvar skymt af hennes fägring tvättat bort.
Nog hade han sett blod, och äfven gjutit,
Men detta hade dock för männer flutit.
»Så der! Han var på vippen att bli väckt —
Nu är det gjordt. Det var att vedervåga —
Men nu å stad, Korsar! — Kom ej och fråga —
Det dagas — ankartåget ligger sträckt.
De redskap, som med guld jag gjort till mina,
Får du nu införlifva med de dina,
Och munnen skall rättfärdiga min hand,
När vi till segels gått från denna strand.»
Hon klappade i hand — och väl försedda
Eunucher sprungo in, till flykt beredda;
De löste kedjorna på Conrad snabbt
Och han var fri igen, men såg det knappt,
Han kände en beklämning i sitt sinne
Som skulle black och bultar tyngt der inne.
Det tegs — och på en vink af hennes hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
