Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Korsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Och än en gång med lätt och säkert grepp Sågs Conrad
äntra upp för eget skepp; Då ljusnade de sträfva
sjömansdragen, De ville kramat sin kapten - och
han Förglömde faran, skymfen, nederlagen Och gaf,
så varmt det för en chef gick an, Ät dem en nick
igen samt grep betagen Anselrnos trogna hand och såg
igen En väg till kamp och seger öppen än.
16.
Men efteråt de litet harmligt finna
Att Conrad utan svärdshugg återvinna.
De velat hämnas honom. Men i fall
De tänkt en qvinna fullgjort detta kall,
De skulle som sin drottning hyllat henne,
De sågo ej på medlen, de, som denne.
Nu bara sneglades det på Gulnare
Och undrades hvad flickan gjorde der,
Och hon, som för ett mord ej gått ur vägen,
Stod der förskräckt på en gång och förlägen,
Såg stilla bedjande på Conrad jemt
Och lät sin slöja falla, den försagda,
Med armarna i kors på bröstet lagda,
Förbidande hvad ödet nu bestämt
Hon kunde hejdlöst som en vådeld brinna
Så väl i hat som kärlek, ondt som godt,
Men trots det fruktansvärdaste bland brott
Så hade hon ännu förblifvit qvinna.
. V. A. Strandberg, Saml. Vitterh.arb.
III. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
