Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
Men ej med hvardagsmått, ty stegrad lystnad
Behöfdes för att tanken få till tystnad;
Orkanen i hans bröst stormodigt fann
Sig alla elementers of ver man,
Och sinnesruset sporde oupphörligt,
Om himlen egde någonting jemförligt.
Slaf af extremer och af öfvermått,
Hur fann han sig, när yrseln väl förgått?
Det teg han med - men väcktes att förbanna
Ett visset hjerta, sorn ej ville stanna.
9.
Nu ögnade jemväl i böcker han,
Sorn hittills endast läst i menniskan,
Och ofta kom det plötsligt i hans sinne
Att stänga sig för hela dagar inne;
Betjeningen förnam, när natten teg,
Hur han gick upp och ned med snabba steg
I galleriet, der från gyllenläder
De bistert blickade, hans ättefäder.
»Då tasslades (men nämn det ingenstans)
Med röster vålnadslikare än hans;
Ja, skratta du; men hvad man då försporde,
Hvad det nu var, ej var det som det borde.
Hvarföre satt han jemt och såg och såg
På den der skallen, från de döda snattad,
Som alltid vid den öppna boken låg
Och dref en hvar på dörrn, af skrämsel fattad?
Hvarföre sof han knappast natten om,
Försvor musik, gick bort, om någon korn?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
