Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Samt mötte med ett löje dennes blick, Som skulle velat
krossa honom redan, Ej denna stolthets, hvilken gör
sig till Och låtsas le, der vreden genomlyser, Men
en persons, som tilltro till sig hyser Och vet hvad
han fördrar och hvad han vill. Var det en skylt på
godsint väsen, eller På ingrodd ondska, som ej modet
fäller? Ack, samma trygga sätt ha begge två, Ord
eller min är ej att bygga på, Och endast handlingen
kan vittne bära Om hjertats halt: en kunskap svår
att lära.
25.
Gref Lara ropade sin page och gick -
En pilt, som lystrade hvar vink han fick,
Hans enda följesven från fjerran länder,
Der solens hetta alla hjertan tänder.
För Läras skull han lemnat folk och land,
En stadig gosse, tålig, redebogen,
Tystlåten som sin herre, genomtrogen,
Mer än hans år och ställning gaf vid hand.
Han hade lärt sig Läras språk, den unga
Trotjenarn, fast det sällan kom i bruk,
Men flink blef foten först, och stämman mjuk,
När Lara talte med hans hemlands tunga,
De kära ljud, som ekon hundrafaldt
Medförde från hans barndoms berg och branter,
Från hans föräldrar, vänner, anförvandter,
Nu offrade för en - hans vän, hans allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
