Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Blef sträckt till golfvet med en fint behändigt.
»Tigg om ditt lif!» Han teg. Det var med nöd
Han rest sig mer ifrån den tilja röd,
Ty Läras panna, den demoniskt skumma,
Drog sig i hop i svart, och i sin stumma
Förbittring kramade han värre om
Sitt svärd, än då den andres lyftadt kom;
Då var det samlad kraft och öga vaket,
Nu åter reste hatet på sig naket,
Och till den grad förifrad föll han ut
Att, när man återhöll hans arm till slut,
Han törstig klingas udd höll på att vända
Mot desse, som på leken gjorde ända,
Fast om en stund han till besinning kom;
Dock såg han stint på Otho än, som om
Han nästan ansett för förlorad möda
Att lägga folk till fota, och ej döda,
Samt velat pröfva, om det sår han gaf
Förpassat offret närmare sin graf.
5.
Man lyfte Otho upp. Kirurgen sade Att ro och
tystnad han af nöden hade. De andre möttes i ett
annat rum; Men retad, obekymrad om dem alla, Gick han,
som stridens gång förstått befalla, Med stolta låter
långsamt ut, och stum, Och steg till häst för att
till baka rida Och såg sig aldrig om åt slottets sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
