Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
Att utbrodera hvarje liten gissning
Och skrufva upp sin undran till förvissning.
7.
En tid förgick, och Othos sår fick ärr,
Men ej hans stolthet eller hat, tyvärr.
Han var en mägtig man, som tog egentligt
Parti för hvad mot Lara var fiendtligt,
Samt stämde denne nu att ge besked
Om Ezzelin, på samvete och ed.
Hvem kunde fruktat honom, utom Lara?
Hvem skulle eljest angelägen vara
Att skaffa honom bort, om ej den man
Som af hans yttranden sig hotad fann? -
Hopspunnet snack, hvarefter alla fika,
Benägenheten för det gåtolika,
Hans folkskygghet, hans oberoende
Af andras vänskap och förtroende,
Den skoningslöshet, man hos honom mötte,
Den skicklighet, hvarmed han klingan skötte, -
Hvar fick hans arm den färdigheten från?
Hur blef hans hjerta hätskt och fullt af hån?
Och denna hetta, icke denna blinda,
Som minsta ord kan släppa lös och binda,
Nej, ingrodd bitterhet, som aldrig vet
Och ej vill veta af miskundsamhet,
Som, van vid eftergifter, frodas inne
Uti ett argt och öfvermodigt sinne:
Allt detta - och så verldens sätt dertill
Att hellre fälla, än hon fria vill -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
