Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Han såg åt Kaled, som var allt för trogen
Att visa fruktan, och för redebogen;
Må hända kom den sig af månens glans
Den bleka färgen på en hy som hans,
Men som bar vittne icke desto mindre
Om trohet, ej om rädsla, i hans inre.
Den märkte Lara nu, och tog hans hand,
Men denna darrade ej minsta grand;
Hans läpp var stum, hans hjerta lugnt, och ensamt
Hans öga sade: »Lif och död gemensamt!
Ditt folk må stupa eller fly! För mig
Fins ett farväl från lifvet - ej från dig!»
Kommandoropet ljöd - och sammansluten
Högg truppen in på kedjan, som blef bruten,
Så qvickt tog springarn sats för väpnad häl
Och hamrade de blanka stål jemväl;
Ej öfvermagten ens fick dem att stanna,
De visade en lika trotsig panna,
Och innan morgon göt sin purpurglöd,
Så hade blodet färgat strömmen röd.
15.
Och Lara ordnar, leder, lifvar alla, Hvar helst hans
linier svigta eller falla, Och der hans svärdshugg
hagla väcker han Förhoppningar, dem han ej dela
kan. Man håller stånd. Att fly är icke möjligt,
Och de som vacklat vända ofördröjligt, Då allt hvad
fienden behjertadt har För Läras hugg och blick till
fötter tar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>