Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
Han höll? O nej! En kärlek, så hängifven,
Blef aldrig i ett manligt hjerta skrifven! Och denna
vanmagt skänkte vetskap om, Hvad halft om halft var
misstänkt utaf alla, Då med det trogna bröst, man
ville kalla Till lif igen, hans kön i dagen kom. Han
kom sig, utan att förvirring känna - Hvad var det
qvinliga en stund som denna?
22.
Der Lara dog, der jordades hans ben; Han fick
ej hvila, han, bland sina fäder, Men sofver lika
djupt i sina bräder Förutan ritual och marmorsten,
Sörjd utaf en, hvars stilla saknad stälde I skuggan
mången kungssorg, om det gälde. Förgäfves voro hot
och goda skäl, Förgäfves frågor, - ingenting hon
sade Om hvar och hur hon allting offrat hade För en,
som var så litet huld likväl. Hur hon fick honom kär?
Ack, vi få skilja På menskans kärlek och på hennes
vilja. Så litet huld? Den stränge bär kan ske På
intryck djupare än ni kan se, Och högt hans starka
hjerta slår, ju mindre På lapparne man läsa kan hans
inre. Den kedja, som vid Lara Kaled fäst, Var ej af
den metall, som träffas mest: En vild historia, endast
känd af tvenne, Och aldrig fick man veta den af henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
