Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Belägringen af Korinth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
I silfver sken halfmånens tecken. Det var så tyst: men
efter hand Man hörde vakterna, som skreko, Och svaradt
utaf bergets eko Ett häftigt gnäggande ibland. Ett
sorl igenom lägret rördes, Som löfvens prassel i en
lund, Då muezzin plötsligt ropa hördes Till stilla bön
i midnattsstund; Och klangen uppsteg öfver tälten, -
Som klagade en gast på fälten - Melodisk, men så rädd,
så vek Som när en sommarvind på lek Ur harpan långa
toner spinner, Dit ingen mensklig tonkonst hinner. Men
i Korinth lät detta ljud Som undergångens förebud
Och var för angreppshärens öra Ej mindre aningstungt
att höra: Ett ljud, som faller hastigt på Och kommer
pulsen först att stå, Men bulta dubbelt hastigt,
medan Man blyges åt sin svaghet sedan - Som när det
klämtar till, örn än Det icke ringer för en vän.
12.
Alp hade fått sitt tält vid stranden; Nu var det tyst
och bönen slut, Och poster voro satta ut
.C. F. A. Strandberg, Saml. Yitterh.arb. III.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
